Om vinterkräksjuka

PDF Skriv ut E-post
2011-03-08

Vinterkräksjuka orsakas av ett virus som är mycket smittsamt och en enda person kan smitta ner en hel arbetsplats eller en hel förskola. Läs om vad du kan göra om ditt barn drabbas och hur du förebygger smitta.

Sjuka barn

Symptom

Symptom vid vinterkräksjuka är illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk, yrsel och feber.

Säsong

Sjukdomen förekommer oftast i november till april med en topp i januari till mars.

Inkubationstid

Inkubationstiden, det vill säga tiden från smittotillfället tills att sjukdomssymptomen märks, är tolv till 48 timmar.

Åtgärder

Sjukdomen är självläkande inom några dygn. Se till att barnet dricker rikligt med vätska eftersom mycket vätska går förlorad i samband med kräkningarna och eventuella diarréer. Ge små mängder med täta mellanrum för att barnet ska ta tillvara vätskan så bra som möjligt. I sällsynta fall kan vätskebehandling på sjukhus bli nödvändig. Undvik att ge barnet mjölkprodukter under sjukdomstiden. Det är inte ovanligt att personer återinsjuknar. Tvätta därför kläder och sängkläder i hög temperatur efter tillfrisknandet.

Smittspridning

Smittspridninga kan ske genom:

  • direkt eller indirekt kontakt med smittade personer
  • livsmedel som hanterats av en person som är eller håller på att bli sjuk
  • dricksvatten eller genom grönsaker som har varit i kontakt med avloppsvatten
  • skaldjur som är råa eller som inte är tillräckligt kokta.

Att undvika smitta

Håll allmänt god hygien för att undvika smitta. Tvätta händerna ofta - särskilt efter toalettbesök, före matlagning, före måltider och när du eller ditt barn har varit utomhus. Undvik att peta dig i ögonen, näsan eller munnen om du misstänker att du har varit i kontakt med en smittat person. Smittade personer kan sprida smittan i två dygn, ibland längre, efter att de har tillfrisknat. Ät inte av bufféer som stått framme länge och se till att varm mat verkligen serveras varm och att kall mat verkligen serveras kall.

Kontakta vården om du inte får i barnet tillräckligt med vätska, om det är ovanligt slött eller om det kissar mycket mindre än vanligt.

 

 

Artikeln är granskad och godkänd av:
Birgitta Klang, leg. barnsjuksköterska

Källor: Smittskyddsinsitutet