Idag är det exakt tva veckor kvar till BF, och räknas nu som fullgangen, det vill säga, bebis kan komma när som! Naja, nu tror jag ju inte att hon kommer exakt idag, men det är atminstone skönt att veta att gränsen till prematur är passerad.
Igar var Alexander jättesnäll och jättejobbig. Han blev galet glad när Lars kom hem (för övrigt flera timmar tidigare än vad vi trodde), men senare pa kvällen verkade det som att Alex helt enkelt protesterade och visade sitt missnöje med att pappa varit borta och blev en liten skitunge. Han var elak, men mest av allt tiggde saaa mycket uppmärksamet. Idag är han sig själv igen dock, phew.

Igar akte vi och helghandlade tillsammans och jag passade äntligen pa att köpa mina varblommor! Nu är köksaltanen lite fixad, hibiskusen är beskuren (jag trodde att den var stendöd efter att statt ute hela vintern, men det verkade finnas lite liv i den). Jag planterade pensèer och narcissus(?) Har ingen aning om vad det är för nat, men jag tror (hoppas) att det är typ nat gult, haha.

Igar kväll hörde jag rykten om att Lars ska bege sig till IKEA idag och bränna x antal tusenlappar och komma hem med bäddsoffa till kontoret, mysfatölj till barnrummet och vaningsäng till Alex och Bella bebis. Missförsta mig inte nu, SJALVKLART ska vi inte lägga Bella i vaningssäng redan, men det känns knas att köpa en enkelsäng till Alex för att sen köpa ny igen om typ 1-2 ar igen. OCh framförallt kommer vi inte att tvinga in Alex att sova i egen säng pa eget rum heller, utan vi tar det som det kommer och testar oss fram tills han är redo. Men barnrummet är sapass stort, att det utan problem gar att köpa sängen redan. Och vem vet, han kanske älskar det och är helt redo och VILL sova ensam!

De senaste dagarna har det kommit en del tarar. Lars är nog mest förvanad, för det är inte ofta som han har sett mig grata, eller ofta som jag bryter ihop pa sana sätt. Det är bara sa jäkla jobbigt just nu att vara gravid! Jag skriver absolut inte detta för att folk ska tycka synd om mig, utan mer för att bli av med det, som en dagbok. Jag avskyr verkligen att ha ont, hela tiden, men samtidigt, det kan jag leva med. Jag har ju faktiskt valt det själv. Men det som är jobbigast är att man har sana enorma begränsningar, det är jag inte van vid. Vill kunna fixa och dona, vill kunna ga ut och busa med Alex, vill kunna sitta ner pa hans rum och busa med honom, vill kunna lyfta upp honom när han kommer hej glad med armarna och vill kramas. Ja, det finns sa manga vill kunna att jag kan sitta här hela morgonen och räkna upp flera.
Jag verkligen längtar efter att Bebis ska komma, NU. Sa att man kan leva normalt igen (naja, sa normalt det kommer att bli den första tiden, hihi). Vill bara bli MIG SJALV IGEN!

Känsliga läsare varnas, gnäll av högsta niva är pa g!

Inatt har jag legat vaken halva natten med migrän, Alexander är febrig och snorig, och i eftermiddag aker Lars till Frankrike och kommer inte hem förrän imorgon kväll. Pa allt det har jag sa jävla ont i ryggen att jag vet inte vad jag ska ta mig till, och ont i magen, nagot som jag dock anar att det är normalt när man har 16 dagar kvar till BF. Men jag kan lätt konstatera att detta är INTE en bra dag, sa nu gäller det att plocka upp de bra bitarna som finns, och göra det bästa av dem!

Igar natt sov Alex som en liten jag vet inte vad. Eller snarare, han sov knappt alls. Men det var bade jag och Lars beredda pa, det var ju faktiskt fullmane.
Inatt däremot har han sovit som en stock, somnade vid 20 och sov fram till 6:15, och vaknade som en solstrale och gick upp och busade med Lars hela morgonen naja, atminstone tills det var dags för Lars att ga och jobba). Jag däremot sover mindre bra, har vaknat drygt en gang i timmen. Inte för att kissa dock, helt otroligt sa klarar jag en hel natt utan att behöva ga upp och kissa. Däremot far jag otroligt ont i höfterna om jag sover pa samma sida mer än en timme, och i knäna med, sa jag far liksom vända mig med jämna mellanrum. Och hur lätt är det? Ni ar ju sätt sana räddningsaktioner pa stranden när valar har fastnat. Ja, ungefär ett sant projekt är det för mig, en gang i timmen varje natt. Skillnaden är att jag är inte en häjlparbetare, jag är VALEN för tusan!

För övrigt flyter det pa lite jobbigare än tidigare. Har de senaste dagarna haft en otrolig värk i korsryggen, det värker hela tiden, konstant. Riktigt störigt är det. och helt oberoende pa tunga lyft, eller att jag ansträngt mig för mycket. Det gör bara ont hela tiden. Lars är helt säker pa att jag kommer att poppa denna veckan, men jag har sagt antingen BF+4, eller igangsättning. Tiden kommer att visa vem av oss som har rätt (För en gang skull hoppas jag att Lars ska säga, Vad var det jag sa!)

Helgen som gatt har varit bra, i fredags kväll kom Lars hem, Alexander blev som en liten hundvalp och skuttade och sprang i cirklar och hade sig, underbart att se. Lördags förmiddag blev lugn, pa kvällen var vi bjudna pa middag hos Lars pappa. Alexander var lite lagom blyg för faster, men det är ju inte sa konstigt, han har inte träffat henne sen i maj förra aret. Igar var det mest lugn dag, avslutade eftermiddagen med ett besök pa badhuset, som Alex älskar. Den killen har dock inga spärrar utan hoppar hej vilt ner i vattnet och dränker nästan sig själv, dock med ett stort leende. Nat som irriterade mig dock är blickarna jag fick fran de andra mammorna, för att inte tala om andra gravida. Far man inte lov att visa upp sig i bikini när man är gravid eller vad är det? Alla mammorna hade heltäckande baddräkt och t-shirt över det, och det var en annan mamma där som ocksa var gravid, hon satt i trikabyxor och en topp och doppade fötterna. Och varenda en av dem stirrade sig blinda pa mig. Att säga att jag var lite lagom irriterad, det är en underdrift.

För övrigt börjar det verkligen kännas att det drar ihop sig. Humöret är inte alls pa topp, och det gör ont mest överallt. Har molande värk i ryggen och har haft det i tva dagar nu, och magen gör ont ungefär hela tiden. Ska verkligen inte säga att det kanske börjar närma sig, för det är rent korkat att säga. KLART att det börjar närma sig, det är ju mindre än 3 veckor kvar!

Imorse akte Lars iväg som planerat, och kommer inte hem förrän imorgon kväll. Nu hoppas vi bara att Bella bebis har vett att halla sig inne ett tag till. Jag har förvisso lite svart att tro att jag skulle ha "turen" att hon skulle komma 3 veckor för tidigt. När Lars sa hejda till mig imorse kom han in med armèkläder, höll pa att fnittra ihjäl mig ju! Ropade tillbaka honom flera ganger för att fa mig en extra titt, hihi. Men sa far man göra när man är gravid, och ens man gar runt i uniform.

Idag är det stralande sol och klarbla himmel, och den allra sista snön har töat bort. Det förväntas 12 grader här, vagar jag äntligen säga att varen är här? Hoppas att jag orkar mig ut pa en längre promenad med Alex idag, annars är han nog nöjd med ett längre besök vid sandladan.

Måndag den 8 mars arrangerar RFSU världens största barnvagnsmarsch i Stockholm till stöd för de kvinnor i världen som dör i onödan till följd av obefintlig mödravård och osäkra aborter. Innan marschen får du ett barnvagnsregnskydd signerat Liselott Watkins till din barnvagn. Efter marschen uppträder Petter och våra Mammaambassadörer Kattis Ahlström oh Sissela Kyle talar om varför de stödjer kampanjen. Ta med dina vänner och gå i bredd (med barnvagnarna) för en god sak! Kungsträdgården klockan 12.00 den 8 mars. Här är andra föräldrar som vågar gå i bredd med vagnarna:

Jag tycker det är sa otroligt charmig hur manga uttrycker sin stress nu för tiden. Det räcker uppenbarligen inte med att säga att "Jag är sa stressad, hinner knappt göra nat". Nej, nu för tiden maste man verkligen poängtera ut EXAKT hur stressad man är och hur mycket man har att göra. Hur uttrycker man da stressen för att fa folk att första verkligen hur stressad man är? Jo, det brukar lata som följande: Jag är sa stressad, har haft sa mycket att göra att jag ligger flera hundra inlägg back pa bloggkoll!! Eller: "Jag är sa stressad, att jag inte ens har hunnit skörda i Farmville!! Och det värsta är, att när man läser detta sa hajar man till själv och tänker VA! Shit hon maste ha mycket att göra, har inte ens hunnit skörda. Och back i bloggkoll, hur vet man da var som händer i världen??

Jag har just nu 275 olästa inlägg pa bloggkoll. Det ni! Nu snackar vi att jag har haft stressigt! Skörda, det har jag dock hunnit göra, tjoho!

Igar när Lars kom hem fran jobbet kom han nog inte hem till vad han väntade sig, utan han kom hem till mig, liggandes pa sängen, gratandes. Envis som jag är, sa vill jag ju fortfarande göra vissa saker, sa igar blev det en promenad till affären (tar ca 1 timme fram och tillbaka), bära hem maten (släpandes pa en barnvagn samtidigt) sen hem och plockade iordning och dammsög. Jag har mer eller mindre och i bäcken och ryggen hela tiden, men efter en san dag sa finns det inte ord för smärtan som man känner. Lars blir lite ledsen att jag inte ber honom om hjälp, han dessutom erbjuder sig hela tiden, men JAG VILL SJALV! Dock efter igar sa far jag kanske inse att jag inte kan göra allt själv, och att det inte är fel att be om hjälp, suck. Det värsta just nu är att jag kan knappt ligga ner, eller lägga mig ner för den delen, bara att försöka sätta sig i en bil är nästintill omöjligt, och att ställa sig upp ur badet... AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ! Men jag ska inte gnälla 3 veckor kvar, detta ska vi klara! Dessutom var Lars helt underbar hela kvällen och bäddade ner mig i sängen, värmde vetekudde, lagade mat och tog hand om mig.

Igar kollade vi ocksa igenom beställning till Alex födelsedag. Lars hade en tarta och jag hade en tarta, men efter att Lars läst lite mer om ingredienserna pa "sin" (chokladkräm, chokladkaka, chokladgrädde och chokldglasyr) sa tyckte han att min var lite bättre, haha. Sa det blir en liknande prinsesstarta med marsipan clown dekorationer, sen sa tar vi en Scharzwalder eller liknande till "vuxna". Ytterligare där har vi ett exempel pa min otroliga löjlighet, att jag var tvungen att fraga Lars flera ganger om folk inte kommer att tycka att jag är lat som beställer tarta till kalaset och inte bakar själv. Han papekade väldigt talmodigt, att det finns inte ens en kotte som hade förväntat sig ett kalas dryga 2-3 veckor efter Bella Brbis förlossning. Han kanske har en liten poäng där? Men som jag säger hela tiden, det är inte Alex fel eller val att han ska fa en syster, och inte ska han behöva "lida" för det. Kalas, det ska det bannemig bli!

Folk säger hela tiden att barn i en viss alder är busiga, de testar gränser och sa vidare. Men helt seriöst sa tror jag att Alex är ett riktigt specialfall, ungefär som Dennis. Hans grej just nu är som sagt att stänga dörrar och sen hitta pa bus, men ikväll är det bus overload om man säger sa. Han stänger dörren till kontoret, gar till badrummet, stänger dörren till badrummet, sen fyller han toalettstolen med shampoo, balsam och duschtval. Nu ska jag kanske inte klaga, för atminstone har jag en väldigt ren toalettstol. Men det värsta är att han vet att han gör fel, för när vi hämtar ut honom fran badrummet och skäller pa honom sa ställer han sig, sätter händerna för öronen och säger Blablabla. Ska man skratta eller ska man grata? Sen kan man ju inte skälla pa honom INNAN han faktiskt gjort nagot, sa hela kvällen har det blivit rännande fram och tillbaka till badrummet (som att vi liksom inte fattar hans planer när han stänger dörren till kontoret och springer fnittrande iväg?).

Men nu är det dags för Lars att bada honom, sa jag ska passa pa att ta en varm dusch, sen är det läggdags för Lillen och da ska jag passa pa att NJUTA!