Och blev kall på mina händer. När jag kom in så brann det nästa i dem i stället? Konstiga kropp!

Mysig stund ute i solen med underbaraste hästen! Tvättade bort lera och hade terapistund med vattenslangen. Ja, inte bara jag och vattenslangen utan Diablo var med också. Han är ju liksom lite rädd för den : )

Det är något konstigt med bilderna. Gå in på www.lilmamman.se för där syns de i vanlig stl.

Nu ska vi laga mat här : )

(Vi hade precis fxat vaccinationen. Ja, vi valde att göra den. Influensan skrämde mig mer och mer.)

Ja, detta tangentbordet är en mardröm att skriva på. Så obehagligt och så fattas det en knapp med, iet.  LÄNGTAR till att min egen dator kommer hem från reparationen.

Jaja, Jag ville fråga en liten sak till dig som kikar in här. Vem är du? Berätta gärna lite om dig själv i en kommentar om du vill. Jag är nyfken som attan!

Små rutiner som kan tyckas vara småskit i vardagen. Små saker som är en uppgift.

Små uppgifter ska ett barn ha. Hur små de än är för oss så är det ovärderligt för ett litet barn att få vara den som har "ansvar" för något, känna sig behövd och en del i den fungerande familjen.

Det är rätt bra om vi föräldrar kommer ihåg små rutiner och håller dem. Inte gör dem själv bara för att det går snabbare.

Ville berätta om två av de små "uppgifter" vi har här hemma. Lillprinsen N följer med mig ut i stallet på kvällen. Hästarna ska ha kvällsmat och två av dem stallas in för natten. Det börjar med att ta på sig overallen. Jag kan säga att aldrig någonsin har den påklädningen varit jobbig. Just den stunden då vi tar på oss utekläderna är ljuvlig, inte ett nej så långt ögat kan nå. Han vet vad vi ska göra.

Vi går över gårdsplan och sista biten bär jag N för det är vattenansamlingar utanför stalldörren. Vi öppnar dörren och uppgift ett kommer. Lamporna i stallet ska tändas. Det är en knapp och den knappen är Ns uppgift. Han vet och sträcker ut det lilla fingret redan flera meter från väggen.

Då han gjort det så sprids ett leende när lamporna blinkande tänds en efter en.

Det som sker sen är lite olika. Om vi strör spån så går han med sin lilla spade och sprider ut det tillsammans med mig, samma med mockning. Han kämpar på och hänger på det han vill. Sen hämtar jag hö. Han stannar då i det upplysta stallet medans jag ger mig in i mörkret sjungande (elen är sönder i halva ladugården. Vi har stallet på ena sidan av den stora byggnaden)

Vattnet fylls på i mjölkrummet och då står han oftast med mig där inne och kollar in någon cool spindel eller de kvarvarande apparaterna från tiden då det var massa kossor där. Ja, sådant där spännande.

Sen hämtar vi in hästarna och slänger pussar på dem och önskar dem godnatt. Han släcker lampan (forfarande uppgift ett) och vi går ut.

Här kommer uppgift två. Jag stänger igen den tunga stalldörren men där är en liten järnspärr som ska sättas i rätt spår. Den är hans uppgift! Och han gör det galant! Sen torkar han nöjt händerna mot varandra och siktar in sig mot huset.

Hans underbara och stolta ansiktsutryck är obetalbart. Han gör nytta och han känner sig behövd. Ett barns stolthet över sig själv är en förälders belöning tycker jag. Man ska vara stolt över sina små! Det är en förälders skyldighet!

Varje unge ska få känna sig behövd!

Idag har vi bara myst och pratat om bebben . 

Läst en del i skrifterna jag fått från barnmorskan. Riktigt mysigt, Lite overkligt att man har nått i magen men en underbar känsla. Än så länge har jag knappt kännt av de. Reagerat på balong lukt och vräkt i mig ett paket leverpastej. 

Nu väntarjag på att fästmannen ska komma hem med ett block som ska bli gravid dagbok.  

Han ska även laga hemmagjorda biffar till os.. Nu ska jag kolla potatisen, den är klar tills min älskling kommer hem. 

Sköt om er.

Nu har vi fått de bekräftat jag är gravid och vi ska bli föräldrar. Så Lycklig att ha en liten Knorre i magen.  Är i vecka 5-6.

Vi har nyss firat detta med en god middag till det drack jag alkohol fritt vin,ganska gott faktiskt.  

Nu blir det teve å mys. Ha de gott / Lycklig.

Jag har inte skrivit på några dagar jag vet..Saken är att alla behöver en paus från livet ibland.

Igår var jag på möte hos soc. Dem utredde mig från att jag föddes till nu..

Först började dem snoka i min uppväxt. Jag vet att det är deras jobb men det är ändå jätte jobbigt. Dem ville veta massor om min pappas död. Han dog när jag var två..eller dog och dog- Han tog självmord! Hatar honom för det men börjar faktiskt förstå honom. Sen började dem rota i våldtäkten...Jag har inte kommit över det en...Men ändå vill dem veta allt i detalj. Dem försökte vända det emot mig som om det skulle vara ett motiv för att skada min son..

IDIOTER! Svaren från läkarundersökningen har dem fått  också..Inga nya skador..men blodprov-svaren har dem inte fått en..och det är dem som visar om han lider av benskörhet.

Snälla snälla gud var med mig nu. Efter mötet skulle vi på plisförhör med min man. Det gick jätte bra. Jag grät på vägen dit eftersom soc kärringen anklagade mig för att jag skulle ha slagit Romario. Hon begick tjänstefel eftersom man inte får anklaga någon för något dem ej dömts för. Faktum är att enligt polisen är jag inte ens misstänkt. Efter att Bo (min man) förhörts så kallades jag in. Jag polisanmälde Romarios pappas mamma för olaga hot. Hon hadde ringt och hotat med att om jag inte skrev på papprerna för delad vårdnad så skulle hon skaffa en riktigt bra advokat och ta Romario från mig föralltid. Allt verkar handla om pengar för henne. Jag mår jätte dåligt och tror att det är därför polisen ville prata ut med mig. Dem är lite oroliga för min hälsa. Har gått ned tre kilo till..Ser förjäklig ut...:(

Jag får fortfarande inte träffa Romario och det verkar som att min advokat somnat..Han kallade min son för något flicknamn och frågade hur flickan mår...

Funderar starkt på att byta...Polisen verkar absolut tro på mig..Hon gjorde allt för att visa det och lovade att prata med soc om hur dem behandlat mig.

Efter förhöret gick jag till läkaren...sen apoteket..Fick sömntabletter..tog några och somnade 3 på dagen..Vaknade idag kl 12 av en dröm som sa att jag skulle gå till jobbet..så det gjorde jag..

Konstigt att karriären går så bra menans jag mår så skit..

Kram

Äntligen!

 Nu har jag slutligen fått min bebislängtan! Inte så att jag inte har velat ha barn, men allt har varit så overkligt och distanserat i huvudet sen den där dagen i mars. Att jag har behövt ändra på hela mitt liv för någonting man inte kan se eller ta på har varit en pärs.  Som att jag har haft nån mystisk sjukdom som har hindrat mig ifrån att leva mitt liv.  

Men nu ser jag äntligen ett ljus i slutet av denna tunnel av graviditet! Jag tror det utlöstes när jag för några dagar sedan tog emot mina första babyprylar.

Eftersom allt har varit så overkligt har jag inte införskaffat mig nånting förrän nu. Det har varit som att kliva in på fel avdelning på affären de gånger jag har försökt förmå mig själv att köpa något till bebisen. Men nu när jag fick spjällsäng, leksaker och massa små bebiskläder av en släkting så var det som att jag vaknade upp. Äntligen kan jag se framför mig hur jag kommer att få hålla om mitt egna barn på riktigt! En liten mini-jag att gosa med.

Så nu längtar jag som bara den!

Längtar efter att få träffa min lilla ängel.

Längtar efter att slippa ha ont överallt.

Längtar efter att få bli mig själv igen.

Längtar efter att få min egna familj.

Äntligen..

Efter tredje testet visade sig ett starkare steck än dom andra 2.  På fredag (4 dagar) ska vi gå till barnmorskan och få det bekräftat.  Väntan är olidlig. Om vi har räknat rätt ska jag vara i vecka 6. 

Jag jublar och vill prata om bebisen i magen"ropat hej" förtidigt , och kollar bebis sidor hela tiden. medan min fästman vill ta det lugnt tills vi har vart hos barnmorskan då det blir bekräftat.  

nu ska jag strax lägg mig å vila mår lite illa.. 

Hejsan...

Är ny här på denna sidan men ska försöka göra mitt bäst=)
De hela började för ett år sedan ungefär.. jag och min sambo fick reda på att vi var gravida den 25 november helt överlyckliga för vi ville verkligen ha barn.. den 27 november får jag missfall.. har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den veckan.. jag har varit jättorolig att jag inte ska ha fått ägglossning..är ju överviktig.. men är ändå rätt stolt över mej sj då jag har gått ner 7 kilo på 4 veckor!! Jag har ringt kvinnikliken ett par gånger och bett dom om hjälp och de ända dom tjatar om de e att man ska ringa tillbaka om ett år.. så jag har typ levt med min undran i ett år nu.. i sommras i juli månad skickade jag en fråga till en spåtant här på nätet och frågade om jag skulle bli gravid detta året och få behålla barnet alltså utan missfall... hon skrev tillbaka att jag skulle bli gravid och att de skulle bli barn nästa år men hon trodde jag skulle bli gravid i slutet av året tidigast! I går gjorde jag ett gravtest och jag plussade=)=)=)=)=)=) så underbart de känndes... både jag och min sambo e överlyckliga men vågar ändå inte hoppas riktigt än.. är i vecka 5 just nu=) har känt mej jättetrött och kissnödig hela tiden.. och min mens var två dagar sen så jag tänkte jag gör de för skojs skull=) och ett plus fick vi=)=)

//Emma

Min mens var sen...

Precis som vanligt. Den kommer väl tänkte jag..

2 veckor försenad, om inte mer.. Jag började fundera lite faktiskt.

Hade haft så grymt ont i brösten ett tag.. Vaknade upp på nätterna av smärta.

 Var jag med barn? Det var nästan så att jag kände det på mig, men visste ändå inte..

Jag menar.. ständigt hungrig, kissnödig, ont i brösten.. mensvärk men ingen mens.. osv..

 Jag inhandlade två grav.test.

Slet snabbt upp förpackningen när jag kom hem.. satt mig på toa och kissade..

 och plussade! Direkt. Jaha.. tänkte jag.. sen log jag lite för mig själv och

gick in i sovrummet där min sambo låg.. han fick komma och kolla på testet och verkligen bekräfta..

Vi satt där på golvet båda två, kollade på testet.. log mot varandra..

Trots att jag plussade gjorde jag samma dag mitt andra test..

Till och med ett tredje test dagen efter. Hade så svårt och tro på det.. :)

Den 30/10.. dagen jag plussade. Det var min start. Våran start. Ett nytt liv.

Jag längtar. Min lilla bebis.