Hej på dig!!!
Ja men visst är det så som du skriver att det känns som en del av sin personlighet försvinner men jag kan säga att du känner sås i början. När en tid har gått kan du inte ens fatta att du förr förknippade dig själv med ciggen mellan fingrarna, men jag förstår hur du tänker för så har jag själv tänkt!!!
Men tänk så här då,,,du måste väl ha andra fina drag i din personlighet som man förknippar dig med?! Du är ju hon som slutade röka efter så många år,,,,snacka om att ha personlighet och karaktär!
Jag håller som sagt tummarna för dig,,,,,intala dig själv om att det kommer gå vägen och om du skulle trilla dit igen så misströsta inte,,,,försök igen med full kraft!!
Du kommer ganska snart att märka att du mår bättre.
Det är väl en härlig tanke på att du kommer ha det mest välstädade huset/lgh i din kommun,,,,,har du lust kan du komma till mig att fortsätta städa för jag har inte lusten eller orken just nu att ta tag i mitt städ.
Och när du ändå kanske kommer hit så ska jag peppa dig jag lovar,,,hihi
Peppis-kramar till dig
Han har aldrig gillat att jag rökat. Konstigt....nä, jag skoja bara. Det är ju fullt föståligt.
...Jag har preparerat mej med nikotinplåster och tuggummi. Har faktiskt gått jättebra idag!!!
